Ett kort sista inlägg innan (som säkert alla vet nu) jag, Lodell och Hylander far till Timrå för sedan far vidare till Turkeeyy. Är jag ärlig så är jag både lite nervös och har lite resfeber, men de är ju så de ska vara. Det är ju faktiskt första gången jag far utomlands med bara vänner.
Tror verkligen att det kommer bli hur kul som helst.

Ha det så bra i Sverige medans jag njuter av solen i Alanya. See yah!

Jag kan vara lugn igen. Mitt pass har kommit.
Väskan är nästan klarpackad också. Det ända som ska fixas nu är.. typ inget. Känner taggen komma mer och mer för varje minut. Helt underbart.
Kvällen kommer spenderas med världens finaste Lukas och morgondagen kommer spenderas ute i Täfteå med sällskap av kräftor och mor min.
Sen går ju faktiskt bussen till S-svall på lördag. Blir hotell en kväll och sen flyg till Turkiet. Hell yeeah!

Kan inte fatta de. På söndag så sitter jag på ett plan till Turkiet och Alanya! Åker med två härliga brudar. Lodell och Hylander, kan ju inte bli något annat än hur bra som helst.
Dock är jag klantig och kom på i söndags att jag inte har något gilligt pass. Panikade och gick upp klockan 8 i går för att gå till polisen så fort som möjligt. Alldels för nyvaken för att komma ihåg att man blir fotograferad, så de vart inte fagert men de är ett pass. Nu är det bara att hoppas på att det kommer innan fredag. Annars blir det att chasa ut yttligare 1000 spänn på ett "engångspass" vilket jag helst skippar.

Idag så är det en sån här dag när man vaknar upp och allt känns bara jobbigt. Allt känns bara värdelöst. Även fast jag vaknade bredvid älskade Lukas kan jag inte hjälpa mig själv att jag känner som jag gör. Vilket känns fel eftersom han alltid brukar få mig på bättre humör.

...I hope I don't have to lie

Denna vecka har varit nästan som en "bergochdalbana" för mina känslor. Har känt att jag inte vill göra något annat än att ligga i sängen och bara gråta och nästa dag så har jag känt mig hur lycklig som helst. Jag antar att det är så att leva. Det konstiga i det hela är att jag är som helt tom. Hittar som ingen riktigt bra förklaring på allt detta.

Kan ju inte påstå att yran var något annat än bra, bra och bäst! Hade för jävla roligt. Massa bra band och skönt folk, en riktigt bra festival helt enkelt!
Kom hem på söndag och sen vart det i väg till Holmön på måndagen för att tjäna lite money, vilket jag aldrig säger nej till.
Men det bästa var nog när jag kom hem från allt resande och fick träffa min Lukas igen. Just den känslan kan verkligen världens bästa festival eller pengar slå.
Om jag ska vara ärlig så kan nog inget slå den känslan.