Nu blir jag rikigt less på allt. Kan dom bestämma sej nån jävla gång. Det kommer inte funka. Jag som trodde allt var bestämt så jag hade ju tänkt ut hur allt skulle bli och som var nöjd med det. Eller nöjd var jag väl inte men det skulle funka. Och nu får man veta att det inte alls kanske kommer bli så. Men troligen. Hatar ordet troligen och kanske. Man måste vara bestämd. Vill veta så de inte behöver bli så jävla tjafsigt.
Nu kan jag inte göra nått att det ska bli tjafs, och det är som är värst är att jag inte ens har gjort nått. Inget som jag vet om eller nått menat i alla fall. Och om jag har gjort nått de säg de till mig! Folk måste börja snacka och inte bara snacka bakom ryggen på en. Men grejen är inte de egentligen. Utan jag orkar verkligen inte mer. Det är sånt här som gör att jag vill flytta. Tjafs överallt. Ingenting funkar längre som de ska. Vad fan hände?
Åker till holmön i morgon. Inte alls peppad, men de är pengar och de är väl alltid bra. plus att jag får komma bort från allt, fast nu ljög jag. Det går inte kommer bort från det här. Det finns alltid där och ska alltid jävlas med mej. Fuck it!
Ångrar ångrar ångrar mej. Men de går inte göra nått åt så får väl leva med det också. Det var inte ens kul så länge de varade så. Får se till så jag inte göra om det helt enkelt. Så farligt var det ju inte. Är ju inte det värsta som jag har gjort. Så hejdå!
Ser inget positivt med livet längre. Ja, okej det lät hemskt. Men de är ju som så. Eller ja nästan. Och vet att jag är bra på att överdriva men inte nu.
Som sagt far ju bort nu igen, så om ni vill nått så får ni ringa eller smsa.