Om jag bara skulle sluta tänka. Sluta prata. Sluta vara. Då skulle det vara normlat. Just nu är det bara stelt mellan oss. Varför? Vad fan har hänt? Det var bra förut. Eller hur? Ska bara stänga in mej i ett jävla rum och stanna där tills allt löser sej. Om det löser sej vill säga... Och jag som lova mej själv att jag inte skulle göra det här. Var glad elin, då blir allt bra. Hur dum får var man va? hur länge lyckades jag tänka postivt? typ 2 dagar. Mm, bra elin!
Helvete! jag vill verkligen inte. Vill bara att det ska gå tillbaka. Inte behöva ha det där samtalet som vi hade. Eller samtalen..Om vi hade haft de, så skulle allt vara bra. Tror jag. Eller var det ödet? Var det mening att det skulle bli så här fucked up.
Frågan är ju bara om jag kommer komma förbi det här nån gång. Att inte ha dej här. Inte kan ringa till dej när jag måste prata om det viktiga eller bara snacka skit. Eller vem ska jag bara va med. Fan vad jag behöver dej. Just nu skulle det inte kännas dumt att bara rymma lite. Bara åka nånstans utan att nån vet. Inte behöva att ta all denna skit. Jag vet att det är fegt. Men jag orkar inte nu. Orkar inte sen heller. Vill bara vakna och att allt bara ska va en jävla dröm. Skulle bli överlyckig om allt var en dröm. Men självklart är det ju inte de. Inget blir som jag önskar. Får aldrig det jag önskar efter. Du kom ju aldrig hem. Du bara forsatte utan att säga hejdå. Trodde att du var bättre än så. Men tydligen inte...