Har den här konstiga känslan igen. Jag vill ju. De är ju den ända som jag verkligen älskar och kan lita på. Eller ja nästan lita på. Men då borde jagh inte ha den här känslan. Som att de är jobbigt. För jag tycker ju verkligen inte så. Fan vad less jag blir. Kan de aldrig gå lätt nån gång? Varför ska de alltid vara nått som trycker ner en så man blir liten och gråten bara kommer. De finns inget som kan stoppa den.
Känner inte igen mej själv längre. Vem har jag blivit? Varför känner jag så här? Det suger ju bara. Jag ska inte känna så här.
Det går fortfarande inte de hållet jag vill. Fast har ju inte gjort de bästa den här helgen. Kan jag tänka nån gång istället för att bara göra. Jag vet ju precis vad jag ska göra för att få som jag vill men ändå gör jag bara de andra istället. Har gjort de förut så de är ju som inte så svårt. Kanske blir svårare att gå tillbaka som. Men varför de? Helt onödigt,