Det behövdes inte säga nått. Det var som att de var som uppenbart, men ändå inte och de är väl de som är felet. Vet inte hur man fixar det. Så du får hjälpa mej tills de är fixat helt. Det måste ju gå och fixa, på nått sätt.
Har inte gjort nått idag, inget alls. Eller de har jag väl. Har gjort om på mitt rum. Och de var även väldigt väldigt jobbigt. Men nu är de gjort och jag är nästan nöjd. Alltid något. Inmorgon blir det staden och shopping. That i like. Har ju fått en massa pengar så måste passa på.
Sjukt trött också. Vill sova. Men vill som inte. Det känns jobbigt att sova bort en hel dag på lovet. Och så börjar jag så ångest. Ångest över att de snart är skola igen. Det känns lite jobbigt.
Vill också. Har haft de. Men de kan man ju säga att de är borta nu. Och ja, jag saknar det. Det gjorde mej lycklig. Som att de var en annan värld typ. Fast ändå inte. Det var härliga stunder. Men nu är de över. Det bara rann ut som sanden. Det är för jävligt.
Jag har nog inte orken att tänka så långt. Har bar märk det på dej. Om de inte var för dej så skulle jag inte ha märk det. Vet inte om de är bra eller dåligt. På ett sätt är de väl bra, men på samma sätt är de väldigt dåligt. Eftersom jag inte mår vidare bra över de hela. Men det skulle vara konstigt om jag inte märkte de. För då skulle ju allt bara vara falskt. Och de gillar jag verkligen inte. Men vi ser till att lösa det nu. Kom igen. Jag vet att i alla fall du är starkare än vad du tror, mycket starkare. And i do love you.