Har inte ens gått utanför dörra idag. Det är ju nästan lite pinsamt. Men känner mej som ändå duktigt på nått sätt. Har ju städat och gjort om på mitt rum., lagt in en massa nya låtar på ipoden och samt skrivit brev., dock är de inte riktigt klart men nästan. Och nu får du inte förvänta dej ett långt brev, de var bar tomt i huvudet. Och med tanke på att jag vakna halv två så tycker jag ändå de är rätt så bra. De är ju faktiskt lov.
Tänkt på dej hela dagen. Det går som inte att sluta. Du är ju så fin. Som för fin och för långt borta. Det suger verkligen. Och förut fick jag medhåll men inte nu längre. Eller de vet jag inte så de kan jag inte säga men de känns lite så.
Jag vill inte höra nått klag. Det blir inte bättre av det. Om de blir nått så är de bara sämre och då får jag bar höra mej klag och till slut kommer de bara gå utför tills de inte går längre och då har jag nått botten. Hur kul lät de?
Har ont. I hela jävla kroppen. Orkar inte med sånt. Det är ju helt värdo. Det är ju lov då ska man inte ha ont i kroppen. Nog för jag dansade måndag, tisdag och onsdag. Men som inte mer än vanligt. Det suger,m blir bara på sämre humör. Och det känns ju lite drygt.
Kom igen. Nu får du ge dej. Folk har varit med om hemskare saker än dej och liksom "gått vidare" fortare än dej. Det är inge synd om dej, De är ju typ normalt och de är ingen tycker synd om dej så sluta leta efter medlindande. Du kommer inte hitta det.
Vill inte prata om det. Vill inte veta av det. Även fast de är om ett halv år så känns de redan nu. Kommer inte gå utan dej. Men om de är de här du verkligen vill så de är ju klart att du ska göra det. Hade gärna följt med, de hade vart råkul verkligen. Kommer sakna dej, mer än du anar.