Hemmadag idag. Faktiskt ganska skönt, fast halsen tog knäck på mej i morse, dock bättre nu. Fick som egentligen sova ut. Och inte göra nått alls på en hel dag. Kan inte komma ihåg när de var sist jag kunde göra så.
Jag peppar i morgon, fast har typ värst förväntningarna nu så jag hoppas verkligen att det blir så nu också. Det skulle var akul om man bara var där nere. Så de ser jag framemot. Plus att min broder kommer ju hem med sällskap. Småbarnen. Det ska bli kul att träffa dom igen.Det var som så länge sen sen sist. Så de ska också bli roligt.
Känner mej som nervös, men vet inte varför. Det ska ju inte hända nått sånt nu, inte nått jag vet om i alla fall. Så de är som lite jobbigt att gå runt och känna sej nervös för nått som inte kommer hända. Min kropp är inte den bästa ibland.
Jag blir less, varför kan typ alla de nu, förutom jag? Jag vill också kunna. Spec nu när du säger sådär. Vill vill vill! Men dt känns som lite långt borta för att de ska gå att ha som mål. (Har ju lärt mej att inte ha för stora mål) men jag vill ju så jävla mycket. Så jag tycker att de borde gå. Kommer nog ge upp om jag inte kan de innan jul, vad är de då för vits? Får se helt enkelt. Man kan ju allid hoppas på de bästa.
Känns som att de kommer att sluta illa. Så som de inte ska bli. Att allt bara kommer förstöras och stängas ner. Men jag ska inte ge upp. Ska kämpa. Gillar de ändå för mycket för att ge upp och gå vidare till nått annat. Fast de inte alltid är värsta roligt och sådär. Så är de ändå roligt när man just håller på med det. Jag älskar de ju verkligen. Man får som så mycket tillbaka ibland och dom stunderna är guldvärda. Verkligen guldvärda och de är som stundera de är värt att kämpa för .Det är ju de som gör att man orkar fortsätta. Önskar bara att de var mer såna stunder än dåliga stunder.
Undrar om känslan någonsin kommer försvinna. För allt annat är ju borta. Men inte känslan. Hur länge ska den sitta kvar? Det känns om att allt hänger på den också. Och de är ju lite konstigt eftersom jag tänker andorlunda än vad jag känner. Och vad ska jag lita på då? Vill lita på hur jag tänker men jag vet inte.
Kan du komma hem nån gång eller? Helt galet vad jag saknar dej, De var lite långt borta de där. Om man hade haft tiden så skulle de bli mer att jag kom och hälsa på. Men nu har jag ju inte de så de suger jue. Så jag får väl bara längta till alla lov typ.Om du ens kommer hem då. Fan att allt ska kosta så hilma mycket. Det blir som jobbigare då på nått sätt. Men vi kanske kan dela eller nått. Bara du kommer hem.