Jag måste verkligen försöka sluta. Sluta upp med det dåliga. De har ju visat sej att de bara blir dåligt så jag fattar inte varför jag bara förtsätter. De är ju som inte svårt, de är ju bara att sluta. Man måste ju inte. Eller jo kanske lite, men så mycket som jag gör. Så nu blir de nerskärning på det. Helt klart.
Vill bara sova bort hela dagen, som ta igen den sömn som jag har missat. Fast grejen är ju att jag inte har "missat" nån sömn och ändå så är jag galet trött jämnt. Fattar inte varför. De är sjukt jobbigt. Kan som inte göra nått på riktigt och de blir tröttsam i längden.
Det blir fortfarande konstigt. Jag kanske tänker för mycket. Eller för lite, jag vet inte. Det blir jobbigt, de ska inte vara så här. Det har inte varit så här förut. Har fortfarande inte kommit fram till vad som hände. För ärliga kanske? Men de gick ju som bra ett bra tag. Och de var väldigt skönt. Helvete.
Lyssnar för mycket på dig. Måste våga ta egna insiativ. Inte bara lyssna på dig. Även fast du oftast har rätt och så. Så känns de ändå kosntigt. Tycker ju om dej. Så de blir konstigt att inte göra som du säger. Allt är bara konstigt.