Känner hur det verkligen bränner i halsen. Och hur det bränner ännu mer när jag sväljer. Jag får inte bli sjuk nu. Verkligen inte. Fast jag blir ju aldrig sjuk plus är bra på att klä på mej för mycket kläder så det ska nog gå att slippa.
Det kommer bli tomt när du far. För att när du åker blir det som på rikigt. Plus att jag vet inte, du är som bra på att få mej att ha roligt på lektionen. Så det är ju inget jag ser framemot men ändå kung för dej! Kan väl säga att man är glad för din skull plus att jag är lite (eller mycket!) avis.
Kom skärp dej, jag hatar när du gör så här. Orkar inte med tjafs och de vet du mycket väl. Visst inte den snällaste dagen, men ingen mena nått dumt plus att du kunde ju göra nått åt de.
Känner ingen ork längre. Har ingen enegri längre. Känner att det är onödigt det gör jag. Varje gång jag kommer in i en danssal tänker varför ska jag? Och jag vet att inget går med den tanken, men det är ända jag kan tänka på.Det går som bara bakåt, och det borde verkligen gå framåt nu. Det som gick så hilma bra förut. Var ju som nästan där, i alla fall nästan. Nu känns det bara jobbigt. Mitt löfte höll jag i en vecka, mm bra elin. Nej men måste ta och skärpa mej. Jag vill ju. Jag älskar ju det. Borde hitta glädjen nån stans. Kanske hos dej? Men nån stans borde den finnas

.