Kanske har räknat med dej för mycket. Har inte tänkt på att det här tar på dej också, och att du att du inte orkar vad som helst. Redan svikit dej. Efter 3 veckor. Mm, bra elin. Fan vad sämst jag är. Mår rikigt dåligt över det.  Kan inte skylla på nån heller. Nu är det bara visst mitt fel. Och kan inte göra nått åt det. Helvete. Varför ska jag alltid förstöra allt. Allt som skulle gå så bra dom här tre åren. Men vad är det första jag gör? Förstör allt på en gång. Typiskt mej. Så jälva jag. Det måste bli ändrig på det här och snabbt.
Okej, det funkar ändå ganska bra. Har hittat tillbaka till gamla jag på nått sätt. Fast bara dom bra delarna av gamla mej. Vet inte vad jag ska säga om det. Visst det är bra, men jag skulle behöva ett nytt jag. Ett bra nytt jag som verkligen vill och kan. Ett jag som orkar, ett jag som blir bra. Nån gång i alla fall, så man kan vara nöjd över sej själv nån gång. Det är ju drömmen. Skulle vara guldvärt om drömmen slog in.
Vart så sugen att fara iväg, när ni pratade om det. Skulle vara hur roligt som helst. Men jag tre år kvar i skolan.. bläää!  Så värdelöst.