Sjukt trött och borde egentligen gå och sova med tanke på att jag börjar jobba om dryga 10 timmar.  Men jag har som ingen lust. Inte för jag gör nått vettig nu, när jag är vaken. Orkar som bara inte.
Fan vad jag ångrar mej, varför ska jag alltid ta fel väg. Jag behövde de nog, du hade nog rätt i alla fall. Även fast de lät konstigt i mitt huvud, så hade de nog varit bäst. Men vad fan gör jag. Väljer det dåliga igen.
Måste försöka igen, det här går inte. Inte alls. Men det känns som inte rikigt ens. Eller det gjorde som de, men jag vet inte. Kanske de är för att jag inte ens bryr mej längre, kanske för att du har som släppt det. Men lite för fort, kan jag tycka.
Jag vet inte vad jag ska säga. Kan bara hoppas på de bästa och jag hoppas verkligen på att du förstå. Du kan nog göra de, men jag kan också förstå om du inte gör de. Jag nog inte gjort de. Men vill som att du ska göra de, så de kan bli normalt igen. Så vi kan bli glada igen.
Insåg nyss hur mycket jag har att göra och vart lite stressad. Fan vad dålig jag är.  Lite sådär att jag skäms. Måste bli bättre på att planera. Annars kommer de här aldrig gå.