Nu är jag fan less på rikigt. Man måste kunna göra som man vill utan att folk ska bli sura eller arga. Man har ett annat liv också. Det här är ju inget jag gör för att må dåligt, utan tvärtom. Jag gör ju de för jag tycker att det är roligt, men inte längre. Nu är det mer än vana. Och frågan är ju varför jag fortsätter då. Det är ingen som vet. Vågar väl inte sluta eller något. Fast de är ju de också att ibland är det så bra det bara kan bli. Hur bra som helst och jag mår bara bäst. Men dom stunderna kommer lite för sällan, kan jag tycka. Så är det värt de?
Den här dagen har fan inte varit bra.
1. Jag försov mej i morse.
2. Jag hittade inget jag ville ha på mej.
3. Jag tappade bort mina nycklar
4. Det är ett stort fucking kaos.
Men det braiga är att det snart är lov. Och att den här veckan har verkligen varit guldvärd. Jag älskar apuveckor. Den veckan innebär: Ovärda föreläsningar, mycket hål, tjockismat på stan och party lektioner med bästa Mp1a. Ni är galet underbara!