Inga ord. Inga andetag. Ingeting. Men fortfarande så mycket. Det finns så mycket att säga. Det finns så mycket som jag vill att du ska förstå. Så mycket som du har gjort, så mycket skada och så lite bra som det har kommit fram av allt det här. Jag tänker inte ens på att det är dåligt utan det har bara blivit en vana. En ovana kanske man ska säga. Det finns ingen början och inget slut på alltihop. Snälla låt det vara en dröm. Låt mig vakna upp ur den. Låt mig vakna nu.

Dagen började väldigt bra. Gick på stan med mammi och fick mig ett par nya fina vita skor. Sen vart det att fara till teg för att fota lisa och annat folk som var balfina. Och sen att stå och frysa på stna i en timme. Men det var värt det. Folket var så fina så. Efter det så vart att möta upp LindaMarie och vi begav oss till Costas. Sjukt god mat. Me like.
Imorgon blir det en runda på stan med moses. Får se vad vi hittar för något spännande.

Som det ser ut ska jag fara till stugan för att städa. Inte jättetaggad precis. Men får i alla fall pengar. Och det är ju alltid något. Och sen ser det ut som att det blir picknick vid älven om vädret vill vara vår vän. Det kommer nog bli hur mys som helst. Hoppas på det bästa.