But I don't know If it'll be alright

Kom nyss hem efter en trevlig och underhållande fika med Hildis som innehöll mimning och charader på högsta nivån!

Har fått tillbaka den där känslan. Där känslan som säger "Vad fan håller du på med och vem är du egentligen?". Och nu var det ändå länge sen jag kände så, men de är fortfarande lika läskigt varje gång. Jobbigt att vakan upp och gå och lägga sig med samma känsla hela tiden. Och det finns inget att säga heller, eftersom jag inte vet vad de betyder, eller vad den byggs på. Vill bara att den ska fara bort.
Tomma ord igen, förlåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0