Min mamma heter Inger Knutas, hon är 54 år, nu ser hon ju ut som en 40 åring men, hon jobbar som specialpepdagog. Hon är den bästa mamman man akn tänka sig. Hon finns alltid där för mig. Även i de stunder när jag står och skriker åt henne så säger hon att hon älskar mig. Även fast jag och min mamma inte alltid har haft den bästa realtionen och att jag heller ringer Susanna och berättar vad som händer i mitt liv istället för mamma. Men när väl berättar något så lyssnar hon bättre än någon annan. Hon har så mycket att ge.
När jag har det jobbigt i skolan så försöker hon hjälpa mig, även när det är så att jag kan mer om ämnet än henne. Hon ger sig inte för ens jag kan det.
Jag och min mamma är ganska lika ändå. Vi är ganska bestämda och gillar att ha rätt. Vilket skulle kunna leda till ett problem när vi pratar med varandra. Men vi har oftast lika åskiter också.
Så jag är väldigt lycklig för att få ha just henne som min mamma.

Min pappa heter Gunnar Asplund, han är 60 år. Men han känns som knappt över 45, han jobbar hos båtmäklare, eller skeppsmäklare, säger alltid varje gång jag kallar han för båtmäklare.Han är en sån människa som tycker snällt om alla. Jag tror nästan att han inte hatar någon. Visst han kan tycka illa om någon människa, men de ska vara för en bra andlednig.
Min pappa är min förebild. Han fixar alltid om det blir något problem. Han blir sällan arg för småsaker och kan mycket av de mesta. Han är den man ska gå till när man har problem, det spelar ingen roll vad. Han har alltid en lösning.
Han vill alltid mitt bästa och försöker få mig att göra så att jag får det bätre sen. Men det är inte alltid jag förstår det så brukar sura på han ganska mcyket ibland.

Jag älskar båda min föräldrar även om jag inte visar det. Även fast vi inte alltid har den bästa stunderna så vet jag att de alltid finns där för mig och jag vill finnas där för de också.