Att ett sånt litet barn som Melwin på 11 månader kan ha så mycket energi och ge så mycket energi är ett under. Det är nämligen så att de yngste brorsbarn var nere och hälsa på. Världens sötaste och coolaste barn. Och jag ska vara en bra förebild åt de här barnet. Har liksom misslyckas med de andra tre som bor nere i Götet. Längtar redan till den 23 oktober när jag får träffa världens underbaraste Melwin.

Sumeran av vecka så långt : Väldigt mycket meningslösa, onda ord och mycket tårar från två olika håll.
Vet att det inte alltid kan vara perfekt. Men det är ju så bra när det är perfekt.
Hatar att se dig ledsen, hatar att se dig arg, jag hatar att se dig gråta.
Är less på tårar som aldrig tar slut. Är less på förvirring. Är less på att inte vara något annat än trött.
Vill inge mer. Vill bara att de ska ta slut.

Vem kan man egentligen lita på? Vem som helst kan säga vad som helst. Visst man kan bevisa vissa grejer men långt ifrån allt.
Jag skulle behöva någon som säger hur det är egentligen. Kanske någon som ha koll på allt, men vem fan är det? Vill tro att de som kommer ut ur i din mun är sant. Men dem andra säger emot. Så vem fan ska man tro på?
Är bara tom, förbannad och jävligt förvirrad.

Sitter helt själv på skolan, det ända jag hör är någon som går med klackeskor i ojämn takt. Hur kan man ens gå i otakt, är de ens möjligt?
Snart blir det lampköpande med mor min. Har levt utan lampa sen jag bytte rum. Det funkar inte jätte bra nu när det börjar bli väldigt mörkt ute.
Ikväll så blir det Idol med godis. Just idolgrejen är jag osäker på men godis blir det i alla fall. Och med det bästa sällskapet man någonsin kan tänka sig.

Mådde inte jättebra så är stolt att jag tog mig till körskolan och satte mig i bilen för att köra iväg. Kom hem sov lite för länge. Funderarde en lång om jag skulle orka ta mig till gymet annars så skulle jag ta livet av mig av uttråkning. Så det vart gymet, jävligt skönt efteråt men efter en timme kände jag huvudvärken och magontet komma tillbaka igen. Så sov yttligare 4 timmar. Då jag fick ett samtal av Ross att det skulle bli Aerobics klockan 8 och det är inte i första taget man sviker en kompis som hon.

Det tog emot, men det vart träning.
Det vart i alla fall 45 minuter spinning.
Det får räcka för mig idag, känner redan hur träningsvärken börja komma.
Så nu blir sängen för att vila om till i morgon för då blir det minsan stepmaskinen!

Har saknat Susanna väldigt mycket den här helgen. Men det har inte blivit av att ringa. Det är som inte samma sak. Vill som ha henne här och att hon ska va sådär stora systerlig, hon bara hon kan. Även fast det kan va bland de drygaste som finns just i den stunden så saknar jag det nu.
Det kanske är dags att fara ner en sväng till Stockholm. Det sitter ju faktiskt aldrig fel. Då får jag både träffa älskade syster och vara i en av mina favoritstäder Den satsar vi nog på!

Hatar folk som inte vågar stå för det dem gör och säger. Ännu värre är det om dem skyller på andra som är helt oskyldiga. Det är förmodligen det värsta som man kan göra mot en så kallad kompis. Eller hur var det?  Var vi kompisar eller inte?
Hur som helst så är du jävligt paketiskt.

Kan inte fatta att det har gått två månader sen jag träffa min underbara pojke. Känns som att det var en vecka sen, fast ändå inte. Det har i alla fall varit dem bästa två månaderna!
Har äntligen packat upp väskan och bärt ner den till källaren, tog ungefär en vecka. Kanske är rekord?
I morgon blir det någon slags kräftskiva går det rykten om. Kräftor är ju gott så det borde bli trevligt och sällskapet är inte absolut inge fel på heller så!

Nu tillbaka tills körkortsteorin! Jippiii...

Då var man hemma från underbara Turiket. Hur underbart som helst. Sol, varmt och härligt folk osv osv.
För jävla kallt kändes det när man kom ut från flygplatsen. Ännu kallare var det att vänta en timme på bussen ute!
Men visst känns det helt okej att komma hem. Speciellt när man har den bästa pojkvännen som kommer och möter mig på busstationen med en blomma och ett guldhjärta.