Vem kan man egentligen lita på? Vem som helst kan säga vad som helst. Visst man kan bevisa vissa grejer men långt ifrån allt.
Jag skulle behöva någon som säger hur det är egentligen. Kanske någon som ha koll på allt, men vem fan är det? Vill tro att de som kommer ut ur i din mun är sant. Men dem andra säger emot. Så vem fan ska man tro på?
Är bara tom, förbannad och jävligt förvirrad.

Snälla ta mej härifrån, ta mej bort från umeå, bort från sverige och bort från världen.

Jag tog mej till skolan. Men det var väldigt onödigt. Har inte gjort nått alls. Helt ovärd skoldag, med andra ord.  Slutar om en timme, men undrar om jag inte ska mej en tidigare dag kanske, det skulle vara skönt minnsan.
När jag tittar ut så blir jag ännu mer less. Jälva snöström typ. Tycker inte om snö, inte alls. Det är det värsta som finns. Det blir bara kallt och grejer. Måste köpa mej en vinterjacka, för de har jag ej gjort än. Det suger.
Jag behöver nått som gör mej på bättre humör. NU. det här går inte, inte alls.

Kommer du någonsin bli nöjd, det är ju den svåra frågan.
Nu var det länge sen igen. Det blir som luckor ibland när man inte gör nått som man säger att man ska göra. Och i sem luckorna så blir allt bara mer och mer jobbigt också. Kan inte sova på nätterna heller. Utan sover på dagarna och blir bara less på allt och typ alla.
Jag orkar alltid lite mer än vad jag borde. Varför kan jag inte bara sluta? Jag behöver ju inte alls sådär mycket. Men ändå så gör jag mer. Förut kunde jag i alla fall sluta mej själv. Nu är det svårare. Jag vill ju inte ens ha sådär mycket jue. Mycket mycket mindre. Fast lite behöver man ju för att leva, men inte så mycket som jag. Herregud elin, ta och skärp dej.
Motivinden är som en strom ibland. Fast så ska jag inte säga. För det har blivit bättre får inte den där känslan längre när jag träffar dej. Den där jobbiga känslan som att det är fel. Och det är ett framsteg. Så jag jobbar på det.
Behöver träffa dej oftare än vad jag gör. Jag behöver dej mer än vad jag trodde. Så det skulle vara bäst om jag flyttade här ifrån för då skulle vi ses typ varje dag kanske. Och det skulle vara supert! För att jag saknar dej mer än någonsin nu. Plus att du kanske jag kan få se nån annan rolig människa också.
Hatar vintern. Har inte hittat nån vinterjacka än, så går med min gamla och jag gillar den inte. Okej, har inte letat sådär jättemycket men jag tycker inte om vinterjackor inte alls så det känns bara jobbigt.
Vet inte om jag fixar det längre om jag ska vara ärlig. Orkar inte fejka att är bra längre. Det tar upp så mycket enegri. Och min enegri är inte toppen just nu. Men det känns bara jobbigt hur jag än gör. Alltid nått som blir fel eller kommer i kläm. Inget blir som jag har tänkt eller hoppas på.
Långdagen i morgon då. Fast det ska ju bli pannkakstårta på dansskolan så då har jag nått att se fram emot.

Ja, nu har snön kommit. Det är jag väl inte så glad över, men det blir ljusare ute och det är helt okej. Men snön gillar jag inte, inte alls.
Skoltrött som satan. Orkar inte med skiten. 5 veckor känns som en eveighet om jag ska vara ärlig.  Att det ska vara så jobbigt.
Har ont i nacken fortfarande. Känns lite jobbigt. För orkar inte gå runt och ha ont i nacken. Jobbet idag gjorde nog inte det hela bättre heller, men jag måste ju göra de. Plus att det är roligt. Och jag älskar det. Så de är värt det.
Okej, nu räcker det. Kan vi återgå till det vanliga vi nu? Snälla. Behöver det mer än aldrig nu. Plus att nu ska jag prata. Tillochmed kanske lite för mycket. Eller det kan jag inte lova. Men jag ska fixa det. Fast ska kanske säga vi.
Kan väl passa på att säga grattis till finlisa. 18 år grattis sötis! Så jävla skönt för dej, som du har väntat.
Vill flytta härifrån, som satan att jag vill. Nu spelar det som ingen roll vart längre. Utan bara flytta hårifrån. Helst kanske utomlands. Eller inte alla fall söder ut. Fast det skulle var skönt att kunna språket dock. Men götet eller kanske stockis? Det skulle vara nice på rikigt.
Blir mer och mer irriterad. Kom igen vad fan är felet?

Jävla nacke. Jag fattar inte ens hur det hände. Jävlar. Orkar gå inte runt och ha nackspärr. Det är väl sjukt onödigt ändå.
Min engelskabok kan gå och ta sig. Hatar engelska. Har försökt plugga hela dagen har väl gått sådär kan jag säga. Har ingen ork. Det vart en sömnlösnatt i går. Vilket suger eftersom jag verkligen ville sova länge när jag fick det. Men icke.
Nu var det för länge sen. Jag undrar om det ens går att fixa nu. Det är jobbigt att sträva i motvind och det har vi gjort nu för länge. Men jag skulle göra allt för att få tillbaka det.  Men nu känns det långt borta. Lite för långt borta. Men tro inte att jag slutar kämpa för det.
Jag hoppas att du förstår att jag älskar dej för du orkar. Att du okrar stå ut med allt. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte hur du gör. Men såna här små grejer kan göra mej hur glad som helst. And i love it. Kommer bli tungt utan dej sen. Inget jag längtar till.
Borde sova, borde plugga. Tycker verkligen inte om orden borde. Det är ju bara konstigt. Det är som att det bara finns för att man ska kunna använda de när man är lat. Och eftersom jag är så otroligt lat så använder jag det ofta. Och då blir jag så jävla irriterad på mig själv.
Jag vill också vara duktig. Vill också kunna. Jag blir bara mer och mer less på mig själv att jag inte klarar av nått. Och när jag blir less så faller allt. Verkligen allt.
Sjukt less på skolan. Jag fattar inte att jag fortfarnade går dit. Eller om jag inte går dit så får jag ännu mer att göra sen och det orkar jag verkligen. Vill bara vara klar med skolan. Och kunna göra vad jag vill. Dansa. Endast dansa. Och vara bra på det.

JAG HATAR SKOLAN
JAG HATAR RAPPORTEN
JAG HATAR ENGELSKAPROV
JAG HATAR SKINKSÅS MED PASTA
JAG HATAR ATT GÅ UPP TIDIGT PÅ MORGONEN
JAG HATAR FOLK SOM ÄR KLAR MED RAPPORTEN
JAG HATAR ATT PLUGGA.
och jag saknar dej.

Varför inte?  Det gick ju bra ett tag. Ett bra tag.

Varför tar de emot, varför är det som ett stopp? Jag vill ju. Jag har ju kunnat. Varför kan jag inte nu? VAd har gått snett? Är de du är de jag? Är de båda. Helvete, vad är fel?

Jag fattar inte vad som hände igår. Visst ni hade sagt att vi inte skulle göra de, men det kändes ju bra. Du var positiv tills i går. Du kunde väl i alla fall sagt till lite innan. Kommer inte klara av slutet veckan, inte alls. Vill inte ens komma det kommer ändå bara bli skit. Även fast vi alla inte tycker samma sak som dej. Och vi är fler och vi vet att det kommer bli bra. Kosta mindre, bli mindre arbete och allt. För allt är ju klart typ allt i alla fall. Du behöver inte lyfta ett finger, inte ett enda. vi gör det tusen gånger lättare än vad de hade varit om du hade gjort det. Har ingen större lust att se dej alls just nu. Det måste få smälta in först, om de någonsin kommer göra det. Det är ju fan frågan. Men jag måste, har ju lovat dej att jag ska göra det. Förövrit du är min förebild. Du är ju så jävla skön att du bara kan gå vidare sådär. Och igår insåg jag hur mycket jag saknar dej. Igen. Inte bra. Men vi ses som sagt snart och det är bra. Ska försöka ha glömt allt de dåliga då. Och bara leva i nuet och allt ska vara bra då.
Men det är fortfarande helt sjukt, och det blir ingen större skilland förutom en och det kommer ta emot för den personen. Och de vill jag inte alls att det ska göra. Och vi hade ju tänkt ut vilka som skulle klara de och inte. Och dom som du tycker kommer inte klara av det. Fan du göra allt bara sämre, och att du inte fattar de själv.

Har inge ork till att plugga. Men eftersom jag vet att jag måste göra de så blir det sån här dålig pluggning som inte är värd. Och det suger jue. Aja, får ta tag i där sen. Eller nu.
Ska få köpa ipod i morgon. Galet glad! I like. Kan som säga ängtligen. Det är som bra time också med tanke på att jag är så bra att jag tappar bort min sladd till mobilen, så jag inte kan lyssna på musik där heller. Så de suger ju, men om jag får min ipod så spelar de ju ingen roll! ;)
Galet är vad de är. Helt sjukt, när ska jag hinna med det? De är som för mycket som de är nu. Gillar det inte. Kan du tänka till nästa gång? Tänk om det var du som skulle göra de. Nej jag blir bara surare och surare på dej. Kan du inte visa din fina sida snart? Vi alla vet ju att du har en. I alla fall hade en... Så om du har kvar den snälla visa den nu. Snälla.
Funderar på att börja om nu. de känns som att de är rätt tillfälle, de tyckte jag förra gången också. Fast de gick inge vidare. Men måste tänka positvivt. Måste ialla fall försöka. Har ju som redan småbörjat lite. Så, de är lika bra att köra på. Kan ju inte skada att testa.
Fortfarande tveksamt, väldigt tveksamt. Jag vill jue. Behöver de för att de ska vara glatt på den här sidan också.
Hatar att tänka, kommer som aldrig fram till nått bra. Plus att jag är inge bra på de.
Det ska bli ändring jag lovar. Jag ska bli bättre.Jag har ju mina mål. Alla ska jag nå. Om inte mer. Minst de i alla fall. Jag måste vara hård om de ska gå. Men det ska fan gå. Det är som lite att de är nu eller aldrig. Och det ska, de ska bli nu. Måste göra som du. Även fast de inte är det mest roligaste så måste jag om det ska gå. Kommer behöva mycket hjälp, den hjälpen som jag inte vill fråga om. It sucks. Vad fan.
Det kommer nog inte gå hur mycket jag än vill. Kommer bli ensam kvar för alltid. De är därför jag hatar Umeå. Fuck it.
Peace out.

Min mardröm slår in. Det skulle ju inte hända. Hade ju besämt det, fan också.

Less, sliten, trött och mer less, stressad men samtidigt glad. Weeerd känsla som fan.
Börjar bli mer och mer irreterad på männsikor som inte kan göra nått rätt. Aldrig. Och varför frågar folk så jävla mycket och typ flera gånger också. Det är helt sjukt. Får lust att bara skrika åt dem, men det ska jag inte göra. Orkar bara inte med alla dem än. Inte nu. Kanske om ett tag när allt det jobbiga är över. Behöver inte dessa frågor nu. Inte än. Eller egentligen aldrig. Snälla tänk på vad ni säger. Säg inte bara det som kommer i hjärnan. Samma sak gäller mej. Fan vad dum jag är. Om jag inte kan förklara nått så ska jag inte försöka. Nu har jag förstört det. Jag måste prata med dej igen. Men inte innan jag har komit fram till vad. Eller när, måste vara i rätt samhänge också. Fuck, varför ska det vara så jävla svårt? Det suger.
Måste börja prata mer om det och inte bara rymma från det. Men grejen är ju den vart ska jag börja. Kan ju inte bara... Nej det går inte. Men om jag bara våga börja nånstans så löser det sej nog. Får hoppas. It's fucked up!
Varför händer det aldrig nått bra. Alltid dåliga grejer. Grejer man inte vågar säga till någon, för det kommer tas på fel sätt och då blir allt bara ännu mer konstigt och sen när dem får reda på det på nått sätt blir det ännu mer kaos och allt blir bara ett enda stort helvete.
Det ända jag är att klaga på skiten när ska jag lösa den då? Det är ju som mitt fel och det är ju bara jag som kan lösa det, eller ja göra det lite lite bättre, i alla fall. Men det gör jag aldrig. Får fan ta och skärpa mej. Sluta upp med det här hur långt kan det gå? Inte mycket längre tills det har gått för långt. Helt sjukt. Behöver nog komma bort det stället ett tag. Prata med människor som inte alls vet nått om mej och bara börja om. Börja om på nytt.
Som sagt trött och sliten.

Imogen heap - Hide and seek


Vad vore jag utan er? Ni är guld. Tack.