Let it go
Har inte ens gått utanför dörra idag. Det är ju nästan lite pinsamt. Men känner mej som ändå duktigt på nått sätt. Har ju städat och gjort om på mitt rum., lagt in en massa nya låtar på ipoden och samt skrivit brev., dock är de inte riktigt klart men nästan. Och nu får du inte förvänta dej ett långt brev, de var bar tomt i huvudet. Och med tanke på att jag vakna halv två så tycker jag ändå de är rätt så bra. De är ju faktiskt lov.
Tänkt på dej hela dagen. Det går som inte att sluta. Du är ju så fin. Som för fin och för långt borta. Det suger verkligen. Och förut fick jag medhåll men inte nu längre. Eller de vet jag inte så de kan jag inte säga men de känns lite så.
Jag vill inte höra nått klag. Det blir inte bättre av det. Om de blir nått så är de bara sämre och då får jag bar höra mej klag och till slut kommer de bara gå utför tills de inte går längre och då har jag nått botten. Hur kul lät de?
Har ont. I hela jävla kroppen. Orkar inte med sånt. Det är ju helt värdo. Det är ju lov då ska man inte ha ont i kroppen. Nog för jag dansade måndag, tisdag och onsdag. Men som inte mer än vanligt. Det suger,m blir bara på sämre humör. Och det känns ju lite drygt.
Kom igen. Nu får du ge dej. Folk har varit med om hemskare saker än dej och liksom "gått vidare" fortare än dej. Det är inge synd om dej, De är ju typ normalt och de är ingen tycker synd om dej så sluta leta efter medlindande. Du kommer inte hitta det.
Vill inte prata om det. Vill inte veta av det. Även fast de är om ett halv år så känns de redan nu. Kommer inte gå utan dej. Men om de är de här du verkligen vill så de är ju klart att du ska göra det. Hade gärna följt med, de hade vart råkul verkligen. Kommer sakna dej, mer än du anar.
Tänkt på dej hela dagen. Det går som inte att sluta. Du är ju så fin. Som för fin och för långt borta. Det suger verkligen. Och förut fick jag medhåll men inte nu längre. Eller de vet jag inte så de kan jag inte säga men de känns lite så.
Jag vill inte höra nått klag. Det blir inte bättre av det. Om de blir nått så är de bara sämre och då får jag bar höra mej klag och till slut kommer de bara gå utför tills de inte går längre och då har jag nått botten. Hur kul lät de?
Har ont. I hela jävla kroppen. Orkar inte med sånt. Det är ju helt värdo. Det är ju lov då ska man inte ha ont i kroppen. Nog för jag dansade måndag, tisdag och onsdag. Men som inte mer än vanligt. Det suger,m blir bara på sämre humör. Och det känns ju lite drygt.
Kom igen. Nu får du ge dej. Folk har varit med om hemskare saker än dej och liksom "gått vidare" fortare än dej. Det är inge synd om dej, De är ju typ normalt och de är ingen tycker synd om dej så sluta leta efter medlindande. Du kommer inte hitta det.
Vill inte prata om det. Vill inte veta av det. Även fast de är om ett halv år så känns de redan nu. Kommer inte gå utan dej. Men om de är de här du verkligen vill så de är ju klart att du ska göra det. Hade gärna följt med, de hade vart råkul verkligen. Kommer sakna dej, mer än du anar.
I hate this part
Det behövdes inte säga nått. Det var som att de var som uppenbart, men ändå inte och de är väl de som är felet. Vet inte hur man fixar det. Så du får hjälpa mej tills de är fixat helt. Det måste ju gå och fixa, på nått sätt.
Har inte gjort nått idag, inget alls. Eller de har jag väl. Har gjort om på mitt rum. Och de var även väldigt väldigt jobbigt. Men nu är de gjort och jag är nästan nöjd. Alltid något. Inmorgon blir det staden och shopping. That i like. Har ju fått en massa pengar så måste passa på.
Sjukt trött också. Vill sova. Men vill som inte. Det känns jobbigt att sova bort en hel dag på lovet. Och så börjar jag så ångest. Ångest över att de snart är skola igen. Det känns lite jobbigt.
Vill också. Har haft de. Men de kan man ju säga att de är borta nu. Och ja, jag saknar det. Det gjorde mej lycklig. Som att de var en annan värld typ. Fast ändå inte. Det var härliga stunder. Men nu är de över. Det bara rann ut som sanden. Det är för jävligt.
Jag har nog inte orken att tänka så långt. Har bar märk det på dej. Om de inte var för dej så skulle jag inte ha märk det. Vet inte om de är bra eller dåligt. På ett sätt är de väl bra, men på samma sätt är de väldigt dåligt. Eftersom jag inte mår vidare bra över de hela. Men det skulle vara konstigt om jag inte märkte de. För då skulle ju allt bara vara falskt. Och de gillar jag verkligen inte. Men vi ser till att lösa det nu. Kom igen. Jag vet att i alla fall du är starkare än vad du tror, mycket starkare. And i do love you.
with a broken wing
Är trött så de här kommer bara bli ett konstigt inlägg, men ska försöka skärpa mej.
Dans idag igen. Nästsista dagen sen blir det att vila från dansen dom fyra dagarna som blir kvar av veckan. Tror att de behövs. Har ont i benen och i ryggen och allt är bara jobbigt. Det känns som att jag har svoit en massa jue. Jag fattar inte.
Insåg att jag behlver dej mer än vad jag trodde. Du tänker som på ett bra sätt. På ett positivt sätt. Ja, om man kunde tänka lite mer åt de hållet. Så skulle de inte vara helt fel.
Saknar dej. Det är inte bra att jag börjar sakna dej. Då har de gått för långt. Vi ses ju ändå, typ varje dag. Men inte på rikgit och de är väl de jag saknar. Och de har jag gjort länge. Vill bara att de ska bli som vanligt igen. Som de alltid har varit. Eller innan de vart konstigt.
Det är för skänt att låsas som att de inte är nått. Istället för att som prata ut om det och försöka lösa det. Om det går de vill säga. Men på nått sätt så ska de väl gå. Det måste. Vet inte vad jag ska göra om de inte går. Usch, nej. Vågar inte ens tänka på det. Det kommer bli för jobbigt och konstigt. Det kommer inte sluta bra. Men jag vill att vi löser det så snarst som möjligt. Det spelar ingen roll hur långt tid de tar. Bara de blir löst som.
Det känns fel. Länge sen vi hördes på rikigt. Och det gör ont varje dag som går och det blir bara jobbigare och jobbigare.
Och de blir som ännu jobbigare nu när jag inte riktigt vet vart vi är heller. Som på gränsen till både hållen. Det där jobbiga stället, men du gör så att de är så värt det.
Dans idag igen. Nästsista dagen sen blir det att vila från dansen dom fyra dagarna som blir kvar av veckan. Tror att de behövs. Har ont i benen och i ryggen och allt är bara jobbigt. Det känns som att jag har svoit en massa jue. Jag fattar inte.
Insåg att jag behlver dej mer än vad jag trodde. Du tänker som på ett bra sätt. På ett positivt sätt. Ja, om man kunde tänka lite mer åt de hållet. Så skulle de inte vara helt fel.
Saknar dej. Det är inte bra att jag börjar sakna dej. Då har de gått för långt. Vi ses ju ändå, typ varje dag. Men inte på rikgit och de är väl de jag saknar. Och de har jag gjort länge. Vill bara att de ska bli som vanligt igen. Som de alltid har varit. Eller innan de vart konstigt.
Det är för skänt att låsas som att de inte är nått. Istället för att som prata ut om det och försöka lösa det. Om det går de vill säga. Men på nått sätt så ska de väl gå. Det måste. Vet inte vad jag ska göra om de inte går. Usch, nej. Vågar inte ens tänka på det. Det kommer bli för jobbigt och konstigt. Det kommer inte sluta bra. Men jag vill att vi löser det så snarst som möjligt. Det spelar ingen roll hur långt tid de tar. Bara de blir löst som.
Det känns fel. Länge sen vi hördes på rikigt. Och det gör ont varje dag som går och det blir bara jobbigare och jobbigare.
Och de blir som ännu jobbigare nu när jag inte riktigt vet vart vi är heller. Som på gränsen till både hållen. Det där jobbiga stället, men du gör så att de är så värt det.
Oh man..
Du har rätt ska nog vila ett tag nu. Det känns som att kroppen som säger ifrån.Det gör ont än vad jag gör. Men jag kommer bli hur rastlöst som helst om jag inte hittar på nått. Så kanske ska träna bara för jag att jag ska få röra mej lite typ. Lite styrka skulle ju inte skada sådär jättemycket.
Vart ska jag ta vägen? Det känns som att jag är instängd i ett rum. Och det känns inte bra alls. Får lite panik samtidigt som jag tycker att det är skönt. Det känns som trygt och att jag vet precis vad som kommer hända. Och de är väl lite de som skrämmer mej också. VIll inte veta sanningen. VIll inte erkänna det för mej själv. Det suger ju, så varför kan jag inte leva i min egna dröm. Alla andra gör ju som de. Eller ialla fall ibland. Så varför inte jag?
Angtaligen så ger vi upp helt eller så kämpar vi. Kan inte ha det som vi har nu. Men jag röstar 100 procent på att vi kämpar. Vi är ju inte dom ger upp. Vi är bättre än det här. VI har varit bättre än det här.
Jag undrar om det blir bättre när du kommer hem. Hoppas det. Det känns som att folk kommer bli gladare. I alla fall den här veckan och det är de värt. Jag vet i alla fall en som kommer bli glad. Och det tycker jag är väldigt rättvist. Men snälla väck mej inte i morgon, jag vill sova. Eller okej då, men bara för de är du.
Vart ska jag ta vägen? Det känns som att jag är instängd i ett rum. Och det känns inte bra alls. Får lite panik samtidigt som jag tycker att det är skönt. Det känns som trygt och att jag vet precis vad som kommer hända. Och de är väl lite de som skrämmer mej också. VIll inte veta sanningen. VIll inte erkänna det för mej själv. Det suger ju, så varför kan jag inte leva i min egna dröm. Alla andra gör ju som de. Eller ialla fall ibland. Så varför inte jag?
Angtaligen så ger vi upp helt eller så kämpar vi. Kan inte ha det som vi har nu. Men jag röstar 100 procent på att vi kämpar. Vi är ju inte dom ger upp. Vi är bättre än det här. VI har varit bättre än det här.
Jag undrar om det blir bättre när du kommer hem. Hoppas det. Det känns som att folk kommer bli gladare. I alla fall den här veckan och det är de värt. Jag vet i alla fall en som kommer bli glad. Och det tycker jag är väldigt rättvist. Men snälla väck mej inte i morgon, jag vill sova. Eller okej då, men bara för de är du.
Less på riktigt nu.
Varför inte? Det gick ju bra ett tag. Ett bra tag.
You don´t even know
Jag vill ju att det ska funka. Som de var de var förut, typ i sommras. Då var det bra, väldigt bra. Men det kunde tydligen inte få var bra. Nått var tvunget att gå fel. Och varflr just de här? Jag klarar mej inte utan dej. Det känns som redan tomt nu och hur ska de gå om de bara kommer gå neråt. Det känns lite som att de går det hålet. Men jag vill inte. Vad ska jag göra för att stoppa det? Vi måste prata nu. I alla fall snart. Då måste, måste vi prata. Jag vet att det är mitt fel att vi inte pratar när vi säger att vi ska prata. Men nu ska vi prata. Vill jue prata.
Har ont i hela kroppen. Lite som att musklerna ska gå av på nått sätt. Det är ju lov på måndag så de ska väl kännas så här nu innan lovet. Men de är ingen tolig känsla. Och jag vill inte jobba imorgon. Har ingen lust alls. Vill bara sova och se på nån dålig film. Mysa lite. Men jag måste väl jobba. Jag tycker ju om att jobba egentligen. Bara jobbigt när man har ont. Kom nyss på att de blir ju ingen större vila på lovet. Ska ju dansa. Dock inte hela, men typ halva. Så det blir med att ila sista delen av lovet.
Varför känns de inte på rikigt längre? Har vi pratat för mycket, finns de inge mer att säga? Det är svårt att veta vad du håller på med också, du bor som för långt bort. Jag visste att deet här skulle komma. Men det har som varit bra tills nu på slutet. Saknar dej sjukt mycket ibland och ibland är jag bara sur på dej. Det har nog gått för länge sen vi träffades. Men det känns verkligen som att jag känner dej som för bra. Så jag skulle kunna säga att vi har träffas fler gånger än vad vi har gjort. Men de är för jävligt att du ska bo där. Eller rättare sagt att jag bor här. Less på staden Umeå nu. Den ger inget bra ifrån sig. Det var länge sen. Men tanke på de så var de ett halv år sen de var roligt att bo här i Umeå. Nu är de inge roligt alls.
Jag vill fara. Jag vill fara. Jag vill verkligen. Det skulle vara hur roligt som helst. Det är som bara pengarna som fattas och att dom där två säger ja till mig. Skulle vara kul om det gick bra nån gång också. Och inte bara en samma negativa grejer hela tiden.
Vill shoppa kläder. Och skor. Och smink. Men har inga pengar, inga pengar alls. Är helt pank. Det suger verkligen. Men får pengar på tisdag and that i like! Ska se om det blir lite shopping då. Jag hoppas de. Men om det blir en resa på sportlovet så kanske jag ska låta bli och spara. Det är ju därför jag måste veta om det blir av eller inte. Om man kan som leva eller inte. Det känns ju som onödigt om man sparar och sen så blir det inget av de hela. Som de oftast blir.
Alla är borta, ute och reser. Reser till varma länder. Vill också utomlands, det var i sommras senast. En vecka till Frankrike. Okej de var inge fel alls. Men det var som bara en vecka. Och det var länge sedan. Vill åka till ett varmt land med dom bästa och bara ha det bra ett tag och sen kan man komma tillbaka till den här skiten. Bara vila upp sej lite.
Nu var det väldigt länge sen alla vi fyra sågs. Eller vi träffas ju hela tiden, varje dag. Men utan för dansen och utanför skolan. Jag tycker att vi styr nått på lovet. Nått mysigt bara vi fyra. Eller om ni inte ska iväg och resa till storstaden. Skulle gärna följa med er. Men pengar räcker inte. Fan vad jag hatar at vara fattig. Livet är för hårt ibland. Eller just nu känns de som att livet är för hårt alltid.
Måste verkligen sova nu. Det var länge sen jag var pigg på jobbet nu. Så ska väl försöka sluta tänka nu och gå och lägga mej i sängen och sova. Nu när jag känner efter så är jag rikigt trött så de borde inte vara nå problemn. Men så känns de alltid. Och sen när man ska gå och sova så är man vaken i 3 timmar efter man har gått och lagt sej. Lika sugit varje gång.
Har ont i hela kroppen. Lite som att musklerna ska gå av på nått sätt. Det är ju lov på måndag så de ska väl kännas så här nu innan lovet. Men de är ingen tolig känsla. Och jag vill inte jobba imorgon. Har ingen lust alls. Vill bara sova och se på nån dålig film. Mysa lite. Men jag måste väl jobba. Jag tycker ju om att jobba egentligen. Bara jobbigt när man har ont. Kom nyss på att de blir ju ingen större vila på lovet. Ska ju dansa. Dock inte hela, men typ halva. Så det blir med att ila sista delen av lovet.
Varför känns de inte på rikigt längre? Har vi pratat för mycket, finns de inge mer att säga? Det är svårt att veta vad du håller på med också, du bor som för långt bort. Jag visste att deet här skulle komma. Men det har som varit bra tills nu på slutet. Saknar dej sjukt mycket ibland och ibland är jag bara sur på dej. Det har nog gått för länge sen vi träffades. Men det känns verkligen som att jag känner dej som för bra. Så jag skulle kunna säga att vi har träffas fler gånger än vad vi har gjort. Men de är för jävligt att du ska bo där. Eller rättare sagt att jag bor här. Less på staden Umeå nu. Den ger inget bra ifrån sig. Det var länge sen. Men tanke på de så var de ett halv år sen de var roligt att bo här i Umeå. Nu är de inge roligt alls.
Jag vill fara. Jag vill fara. Jag vill verkligen. Det skulle vara hur roligt som helst. Det är som bara pengarna som fattas och att dom där två säger ja till mig. Skulle vara kul om det gick bra nån gång också. Och inte bara en samma negativa grejer hela tiden.
Vill shoppa kläder. Och skor. Och smink. Men har inga pengar, inga pengar alls. Är helt pank. Det suger verkligen. Men får pengar på tisdag and that i like! Ska se om det blir lite shopping då. Jag hoppas de. Men om det blir en resa på sportlovet så kanske jag ska låta bli och spara. Det är ju därför jag måste veta om det blir av eller inte. Om man kan som leva eller inte. Det känns ju som onödigt om man sparar och sen så blir det inget av de hela. Som de oftast blir.
Alla är borta, ute och reser. Reser till varma länder. Vill också utomlands, det var i sommras senast. En vecka till Frankrike. Okej de var inge fel alls. Men det var som bara en vecka. Och det var länge sedan. Vill åka till ett varmt land med dom bästa och bara ha det bra ett tag och sen kan man komma tillbaka till den här skiten. Bara vila upp sej lite.
Nu var det väldigt länge sen alla vi fyra sågs. Eller vi träffas ju hela tiden, varje dag. Men utan för dansen och utanför skolan. Jag tycker att vi styr nått på lovet. Nått mysigt bara vi fyra. Eller om ni inte ska iväg och resa till storstaden. Skulle gärna följa med er. Men pengar räcker inte. Fan vad jag hatar at vara fattig. Livet är för hårt ibland. Eller just nu känns de som att livet är för hårt alltid.
Måste verkligen sova nu. Det var länge sen jag var pigg på jobbet nu. Så ska väl försöka sluta tänka nu och gå och lägga mej i sängen och sova. Nu när jag känner efter så är jag rikigt trött så de borde inte vara nå problemn. Men så känns de alltid. Och sen när man ska gå och sova så är man vaken i 3 timmar efter man har gått och lagt sej. Lika sugit varje gång.
We're all in this together
Vi klarar de tillsammans, du är inte ensam. Jag finns här och de är alltid att ringa. Du är så fin.
I want it all
Bio med danstjejorna ikväll. RIkigt bra, både filmen och skällskapet. inget alls att klaga på där. Och sara på söndag så kör vi, okej? Asnice!
Du får inte. Och vad hände med jag ska berätta allt för dej. Jag försöker ju här borta. Hjälp mej lite.
Fan vad skönt med höstlov. Ingen helvetes skola att gå till. Får sova hur länge jag vill på dagarna och så. Eller de beror väl på om jag ska dansa eller inte, Men skulle gissa på att de blir dans. Och de är ju nice. Tänkte stretcha väldigt mycke i alla fall. Vigare är ju inge fel att bli. Eller vad säger ni? ; )
Försöka övertala hela kroppen.. Jaha okej, lätt. Vet inte rikigt vart jag ska börja. Det är svårt, ska de verkligen vara så här svårt att bli bra. Det känns ju lite jobbigt. Men de är värt de, lugnt!
Peppar moderna nästa fredag, jag tror att den kommer bli hur bra som helst, om vi fixar det, och gör som du har tänkt dej.
Syster hemma snart. Jippi. Det ska bli kul att få se henne igen. Snacka på rikigt och framför allt se henne dansa. Förväntar mej kanske för mycket. Det har ju faktiskt bara gått 10 veckor, men ändå. Det ska bli kul.
Jag vill att vi styr upp de, så här går det ju inte ha det. Ingen mår ju dom bra av det. Så ingen skulle bli skadad av att testa i alla fall. Så kom igen, vem är med mej?
Du får inte. Och vad hände med jag ska berätta allt för dej. Jag försöker ju här borta. Hjälp mej lite.
Fan vad skönt med höstlov. Ingen helvetes skola att gå till. Får sova hur länge jag vill på dagarna och så. Eller de beror väl på om jag ska dansa eller inte, Men skulle gissa på att de blir dans. Och de är ju nice. Tänkte stretcha väldigt mycke i alla fall. Vigare är ju inge fel att bli. Eller vad säger ni? ; )
Försöka övertala hela kroppen.. Jaha okej, lätt. Vet inte rikigt vart jag ska börja. Det är svårt, ska de verkligen vara så här svårt att bli bra. Det känns ju lite jobbigt. Men de är värt de, lugnt!
Peppar moderna nästa fredag, jag tror att den kommer bli hur bra som helst, om vi fixar det, och gör som du har tänkt dej.
Syster hemma snart. Jippi. Det ska bli kul att få se henne igen. Snacka på rikigt och framför allt se henne dansa. Förväntar mej kanske för mycket. Det har ju faktiskt bara gått 10 veckor, men ändå. Det ska bli kul.
Jag vill att vi styr upp de, så här går det ju inte ha det. Ingen mår ju dom bra av det. Så ingen skulle bli skadad av att testa i alla fall. Så kom igen, vem är med mej?
That's how time goes
Välj nu snälla. Vill inte hålla på att gissa mej fram vilket humör du är varje dag. Och sånt orkar jag inte med sånt heller. Har som inte den orken nu. Inte nån gång heller, så sluta!
Bio i morgon blir det bio. Peppar! Det känns som att jag kommer tagga asmycke innan och som ändå vara nöjd efteråt också, så de blir nog bra.
Gillar dina brev. Blir som glad av dom. Sitter och småler för mej själv när jag läser dom. Och de är ju lite töntigt men ändå. Jag är ju en tönt så de är okej för mej.
Är trötter så borde egentligen sova nu. Men det känns som fel att gå och lägga sej nu. Vet som inte varför.
Ändå att vi alla är less och du inte märker nått. Ingen orkar med dej längre och du har som gått för långt för att de ska som vara roligt. Nu kan man inte ens skratta åt dej längre. Och jag känner bara att du är som inte sån person som kan ba nej men jag erkänner ni har rätt. Utan du måste alltid ha rätt även fast du själv vet att du har fel. Kom igen ge upp.
Har mycket att säga till dej när du kommer hem så du kan ju som vara beredd på det. Vi kan väl ta nån snackarkväll eller nått så får jag höra lite bra prat också. Det känns som att de har varit mycket negativtprat nu på sista tiden. Men de är också bra, liksom inse faktum de är inte så positvit nu. Så de är bra att man kan prata ut, eller om man kan de i all fall. Ska testa ett nytt försök nu snart. Det är ju som lite pinsamt att man måste som samla upp sej för att prata om det. Så ska de inte alls vara. Det kanske blir lättare när man har gjort de en gång som. Eller jag vet inte. Har ju inte varit då förut. Så den stora frågan är ju varför varför de är så nu. Fett irriterad på mej själv ibland, eller nästan hela tiden.
Du är en stor del av mitt liv. Skulle inte klara det utan dej. Visst vet du de? Du är för underbar. Du är mitt ljus och du är den jag litar mest på Herregud vad skulle jag göra utan dej? Du gör mej starkare än vad jag är.Och tack för det.
I will do it better.
Okej, du har gett upp. Jag förstår dej, jag skulle inte heller ha orkat. Eller jag har ju orkat tills nu. Men de är ju bara för att du ha orkat. Men jag vet som inte varför jag inte har gett upp innan. Som förra veckan, så jag hade chansen. Tycker väl om dej för mycket. Men de kommer inte gå. Helt omöjligt. Det visste jag som hela tiden. Men det var ju som roligt och du gjorde mej glad från början. Nu är det som bara jobbigt att prata. Det känns inte som på rikigt längre. Vill inte erkänna för mej själv, men jag saknar som dej inte. Och mår som sämre för jag inte saknar dej, för jag borde ju göra de? eller?
Inte idag heller. Vad är fel på mej? Det var nästan nära. Eller vem försöker jag lura de var de inte alls. Men de var som ändå skönt att bara ha en stund när man bara fick le och skratta lite. Det var som mysigt. Det behöves ja.
Inte idag heller. Vad är fel på mej? Det var nästan nära. Eller vem försöker jag lura de var de inte alls. Men de var som ändå skönt att bara ha en stund när man bara fick le och skratta lite. Det var som mysigt. Det behöves ja.
What you don't understand
Hemmadag idag. Faktiskt ganska skönt, fast halsen tog knäck på mej i morse, dock bättre nu. Fick som egentligen sova ut. Och inte göra nått alls på en hel dag. Kan inte komma ihåg när de var sist jag kunde göra så.
Jag peppar i morgon, fast har typ värst förväntningarna nu så jag hoppas verkligen att det blir så nu också. Det skulle var akul om man bara var där nere. Så de ser jag framemot. Plus att min broder kommer ju hem med sällskap. Småbarnen. Det ska bli kul att träffa dom igen.Det var som så länge sen sen sist. Så de ska också bli roligt.
Känner mej som nervös, men vet inte varför. Det ska ju inte hända nått sånt nu, inte nått jag vet om i alla fall. Så de är som lite jobbigt att gå runt och känna sej nervös för nått som inte kommer hända. Min kropp är inte den bästa ibland.
Jag blir less, varför kan typ alla de nu, förutom jag? Jag vill också kunna. Spec nu när du säger sådär. Vill vill vill! Men dt känns som lite långt borta för att de ska gå att ha som mål. (Har ju lärt mej att inte ha för stora mål) men jag vill ju så jävla mycket. Så jag tycker att de borde gå. Kommer nog ge upp om jag inte kan de innan jul, vad är de då för vits? Får se helt enkelt. Man kan ju allid hoppas på de bästa.
Känns som att de kommer att sluta illa. Så som de inte ska bli. Att allt bara kommer förstöras och stängas ner. Men jag ska inte ge upp. Ska kämpa. Gillar de ändå för mycket för att ge upp och gå vidare till nått annat. Fast de inte alltid är värsta roligt och sådär. Så är de ändå roligt när man just håller på med det. Jag älskar de ju verkligen. Man får som så mycket tillbaka ibland och dom stunderna är guldvärda. Verkligen guldvärda och de är som stundera de är värt att kämpa för .Det är ju de som gör att man orkar fortsätta. Önskar bara att de var mer såna stunder än dåliga stunder.
Undrar om känslan någonsin kommer försvinna. För allt annat är ju borta. Men inte känslan. Hur länge ska den sitta kvar? Det känns om att allt hänger på den också. Och de är ju lite konstigt eftersom jag tänker andorlunda än vad jag känner. Och vad ska jag lita på då? Vill lita på hur jag tänker men jag vet inte.
Kan du komma hem nån gång eller? Helt galet vad jag saknar dej, De var lite långt borta de där. Om man hade haft tiden så skulle de bli mer att jag kom och hälsa på. Men nu har jag ju inte de så de suger jue. Så jag får väl bara längta till alla lov typ.Om du ens kommer hem då. Fan att allt ska kosta så hilma mycket. Det blir som jobbigare då på nått sätt. Men vi kanske kan dela eller nått. Bara du kommer hem.
Jag peppar i morgon, fast har typ värst förväntningarna nu så jag hoppas verkligen att det blir så nu också. Det skulle var akul om man bara var där nere. Så de ser jag framemot. Plus att min broder kommer ju hem med sällskap. Småbarnen. Det ska bli kul att träffa dom igen.Det var som så länge sen sen sist. Så de ska också bli roligt.
Känner mej som nervös, men vet inte varför. Det ska ju inte hända nått sånt nu, inte nått jag vet om i alla fall. Så de är som lite jobbigt att gå runt och känna sej nervös för nått som inte kommer hända. Min kropp är inte den bästa ibland.
Jag blir less, varför kan typ alla de nu, förutom jag? Jag vill också kunna. Spec nu när du säger sådär. Vill vill vill! Men dt känns som lite långt borta för att de ska gå att ha som mål. (Har ju lärt mej att inte ha för stora mål) men jag vill ju så jävla mycket. Så jag tycker att de borde gå. Kommer nog ge upp om jag inte kan de innan jul, vad är de då för vits? Får se helt enkelt. Man kan ju allid hoppas på de bästa.
Känns som att de kommer att sluta illa. Så som de inte ska bli. Att allt bara kommer förstöras och stängas ner. Men jag ska inte ge upp. Ska kämpa. Gillar de ändå för mycket för att ge upp och gå vidare till nått annat. Fast de inte alltid är värsta roligt och sådär. Så är de ändå roligt när man just håller på med det. Jag älskar de ju verkligen. Man får som så mycket tillbaka ibland och dom stunderna är guldvärda. Verkligen guldvärda och de är som stundera de är värt att kämpa för .Det är ju de som gör att man orkar fortsätta. Önskar bara att de var mer såna stunder än dåliga stunder.
Undrar om känslan någonsin kommer försvinna. För allt annat är ju borta. Men inte känslan. Hur länge ska den sitta kvar? Det känns om att allt hänger på den också. Och de är ju lite konstigt eftersom jag tänker andorlunda än vad jag känner. Och vad ska jag lita på då? Vill lita på hur jag tänker men jag vet inte.
Kan du komma hem nån gång eller? Helt galet vad jag saknar dej, De var lite långt borta de där. Om man hade haft tiden så skulle de bli mer att jag kom och hälsa på. Men nu har jag ju inte de så de suger jue. Så jag får väl bara längta till alla lov typ.Om du ens kommer hem då. Fan att allt ska kosta så hilma mycket. Det blir som jobbigare då på nått sätt. Men vi kanske kan dela eller nått. Bara du kommer hem.
Broken
Varför tar de emot, varför är det som ett stopp? Jag vill ju. Jag har ju kunnat. Varför kan jag inte nu? VAd har gått snett? Är de du är de jag? Är de båda. Helvete, vad är fel?
Red dress
Men kom igen då. Hur mycket ska jag få försöka som, de är ju inge roligt längre.
Du kommer aldrig, aldrig vara ensam. Du har en hel jävla bunt som du kan fråga. En hel jävla bunt som aldrig kommer säga nej om du frågar om hjälp. Vi finns där. Och jag finns verkligen alltid för dej. Känner att vi har tappat lite gran.
Inte ikväll, men vi gör de en annan gång. Kommer vara purken då, eller ja jag hoppas väl på att inte vara de, men troligen. Men de kanske är lika bra. Längtar faktiskt lite. Lite för länge sen sist. Och de är ju skönt att bara säga de man har på hjärtat och verkligen säga de rakt ut och inte vara rädd för att de ska tas på fel sätt. I like.
Lite för många som tar upp plats, lite för många som kräver min engeri som jag inte har. Det känns som dumt att välja vissa person, nu har jag redan gjort det men, det känns dumt och orättvisst. Men jag tycker om er alla. Eller vissa mer än er andra. Men dom jag gillar, gillar jag verkligen.
Vill inte gå, blir bara mer och mer nervös. Det känns som att de kommer bli nå helt annat än vad jag har tänkt mej. Och en liten del av mej vill gå. Men jag måste ju gå hur som helst så de är ju lika bra att ja känner att en liten del vill. Måste våga stå upp för mej själv mer så jag får de jag vill. Måste våga säga emot, även fast jag vet att de kommer bli annat sen, snart.
Helg, känns skönt. Lite folk hemma också. Inget jag klagar på. Lite tomt är de här inne. Så de är som lite mer livat nu, mer än vanligt men bara skönt. Synd att folket inte stannar så länge. Hinner knappt de dom. Fan vad allt ska ta tid.
Borde styra upp livet på rikigt. Ta tid och tänka vad man egentligen vill med de lånag livet. Så man kan jobba på de och skita i de onödiga.
Ingen större lust till nått
Jag fattar inte vad som hände igår. Visst ni hade sagt att vi inte skulle göra de, men det kändes ju bra. Du var positiv tills i går. Du kunde väl i alla fall sagt till lite innan. Kommer inte klara av slutet veckan, inte alls. Vill inte ens komma det kommer ändå bara bli skit. Även fast vi alla inte tycker samma sak som dej. Och vi är fler och vi vet att det kommer bli bra. Kosta mindre, bli mindre arbete och allt. För allt är ju klart typ allt i alla fall. Du behöver inte lyfta ett finger, inte ett enda. vi gör det tusen gånger lättare än vad de hade varit om du hade gjort det. Har ingen större lust att se dej alls just nu. Det måste få smälta in först, om de någonsin kommer göra det. Det är ju fan frågan. Men jag måste, har ju lovat dej att jag ska göra det. Förövrit du är min förebild. Du är ju så jävla skön att du bara kan gå vidare sådär. Och igår insåg jag hur mycket jag saknar dej. Igen. Inte bra. Men vi ses som sagt snart och det är bra. Ska försöka ha glömt allt de dåliga då. Och bara leva i nuet och allt ska vara bra då.
Men det är fortfarande helt sjukt, och det blir ingen större skilland förutom en och det kommer ta emot för den personen. Och de vill jag inte alls att det ska göra. Och vi hade ju tänkt ut vilka som skulle klara de och inte. Och dom som du tycker kommer inte klara av det. Fan du göra allt bara sämre, och att du inte fattar de själv.
Men det är fortfarande helt sjukt, och det blir ingen större skilland förutom en och det kommer ta emot för den personen. Och de vill jag inte alls att det ska göra. Och vi hade ju tänkt ut vilka som skulle klara de och inte. Och dom som du tycker kommer inte klara av det. Fan du göra allt bara sämre, och att du inte fattar de själv.
Kladdkaka
Sitter och väntar på freyja. Hon skulle bara hämta mobilen, och nu har det gått en halv timme. Jag är hungrig och de luktar kladdkaka. Kan ju inte börja äta utan henne, det finns ju en risk att den inte är kvar när hon kommer tillbaka, hehe.
Fick tillbaka svenskan, gick faktikst bättre än vad jag trodde. Så de var ju bra. Men fortfarande lite missnöjd. Men det funkar som sagt.
Sjukt trött. Har varit de hela dagen och jag orkar inte. Allt blir tusen gånger jobbigare då. Vill vara pigg nån gång också.
Vill inte att det ska vara så här, självklart inte. Försöker inte tänka på det, om jag ska vara ärlig. Känns som att det blir bättre då, fast jag vet inte.
Nej nu tycker jag att hon ska komma hit. Börjar bli lite less på att vänta och hungrig... igen.
Fick tillbaka svenskan, gick faktikst bättre än vad jag trodde. Så de var ju bra. Men fortfarande lite missnöjd. Men det funkar som sagt.
Sjukt trött. Har varit de hela dagen och jag orkar inte. Allt blir tusen gånger jobbigare då. Vill vara pigg nån gång också.
Vill inte att det ska vara så här, självklart inte. Försöker inte tänka på det, om jag ska vara ärlig. Känns som att det blir bättre då, fast jag vet inte.
Nej nu tycker jag att hon ska komma hit. Börjar bli lite less på att vänta och hungrig... igen.
Men komigen
Haha,ja matteprovet kunde inte ha gått sämre. Jävla skit, aja kunde inte säga att jag hade typ pluggat eller nått sånt duktigt, men ändå. Det känns inte toppen men orkar som inte riktigt bry mej så..
Vi är ju som typ likadana du och jag. Det känns på nått sätt bra, För då vet man att man inte är ensam att tänka så. Nog för de inte alltid är jäättebra, men ändå.
Jag fattar verkligen inte. De måste ju finnas nånstans, nånstand där inte jag är. Jävlar.
Nu är jag less. Kan jag få ett rikigt svar nån gång? Ett ja eller nej. Kan de vara så svårt. Och nej du behövver inte tänka på det längre. Dessutom är de ingen svår fråga alls. De är knappt att de inte lönt att fråga längre, utan bara göra som jag vill och sen får jag ta smällarna senare. Men kul. Eller inte.
Du gör mej förvånad varje dag Släpp det lilla vän. Släpp det. Gå vidare, alla andra har gjort de så häng du på med.
Är taggad på helg redan nu, och de är tisdag. Men gillar inte veckorna. Inte alls.
Vi är ju som typ likadana du och jag. Det känns på nått sätt bra, För då vet man att man inte är ensam att tänka så. Nog för de inte alltid är jäättebra, men ändå.
Jag fattar verkligen inte. De måste ju finnas nånstans, nånstand där inte jag är. Jävlar.
Nu är jag less. Kan jag få ett rikigt svar nån gång? Ett ja eller nej. Kan de vara så svårt. Och nej du behövver inte tänka på det längre. Dessutom är de ingen svår fråga alls. De är knappt att de inte lönt att fråga längre, utan bara göra som jag vill och sen får jag ta smällarna senare. Men kul. Eller inte.
Du gör mej förvånad varje dag Släpp det lilla vän. Släpp det. Gå vidare, alla andra har gjort de så häng du på med.
Är taggad på helg redan nu, och de är tisdag. Men gillar inte veckorna. Inte alls.
Måndag igen...
Sjukt less på att gå i skolan. Tur att man är ledig idag då, inte för att de vart så mycket sömn i alla fall. Ska ju på utvecklingssamtal klockan 10. Känns grymt jobbigt. Har aldrig gillar dom dära samtalen.
Vi måste, måste lösa det. Så det blir bra igen. Klarar mej inte annars. Har inte gett upp. Vill bara att de ska bli som vanligt igen! Aldrig att jag skulle ge upp. Kommer kämpa tills de är som vanligt igen. De här är inget jag gillar. Vill att det ska vara vi igen.
Insåg nyss att jag har matteprov i morgon. Och jag har verkligen ingen lust alla att plugga matte på min lediga dag, vill ju bara sova. Men får se hur det blir med pluggandet. Det blir väl en lång natt skulle jag gissa på. Ajaa, skitsamma, jag orkar inte rikigt bry mej på riktigt.
Extremt sugen på nudlar. Ska nog inskaffa mej något sån mat idag. Är less på att laga mat. Skönt att dom där två typerna är hemma nu, så då kanske man slipper laga mat.
Gillar dej mindre och mindre. Vad händer? Försig var de ju ett tag sen vi sågs. Men ändå. Jag trodde att de var som du och jag. Eller de var ju de ett tag. Men de ska vi göra nått åt. De har vi ju bestämt så jag vet inte varför jag oroar mej. Men sån är ju jag. Dummaelin.
Herregud nu kommer de in en lång man i mitt kök. Ska nog kolla upp vad han håller på med...
Vi måste, måste lösa det. Så det blir bra igen. Klarar mej inte annars. Har inte gett upp. Vill bara att de ska bli som vanligt igen! Aldrig att jag skulle ge upp. Kommer kämpa tills de är som vanligt igen. De här är inget jag gillar. Vill att det ska vara vi igen.
Insåg nyss att jag har matteprov i morgon. Och jag har verkligen ingen lust alla att plugga matte på min lediga dag, vill ju bara sova. Men får se hur det blir med pluggandet. Det blir väl en lång natt skulle jag gissa på. Ajaa, skitsamma, jag orkar inte rikigt bry mej på riktigt.
Extremt sugen på nudlar. Ska nog inskaffa mej något sån mat idag. Är less på att laga mat. Skönt att dom där två typerna är hemma nu, så då kanske man slipper laga mat.
Gillar dej mindre och mindre. Vad händer? Försig var de ju ett tag sen vi sågs. Men ändå. Jag trodde att de var som du och jag. Eller de var ju de ett tag. Men de ska vi göra nått åt. De har vi ju bestämt så jag vet inte varför jag oroar mej. Men sån är ju jag. Dummaelin.
Herregud nu kommer de in en lång man i mitt kök. Ska nog kolla upp vad han håller på med...
Give me just a little bit of it.
Jag måste verkligen försöka sluta. Sluta upp med det dåliga. De har ju visat sej att de bara blir dåligt så jag fattar inte varför jag bara förtsätter. De är ju som inte svårt, de är ju bara att sluta. Man måste ju inte. Eller jo kanske lite, men så mycket som jag gör. Så nu blir de nerskärning på det. Helt klart.
Vill bara sova bort hela dagen, som ta igen den sömn som jag har missat. Fast grejen är ju att jag inte har "missat" nån sömn och ändå så är jag galet trött jämnt. Fattar inte varför. De är sjukt jobbigt. Kan som inte göra nått på riktigt och de blir tröttsam i längden.
Det blir fortfarande konstigt. Jag kanske tänker för mycket. Eller för lite, jag vet inte. Det blir jobbigt, de ska inte vara så här. Det har inte varit så här förut. Har fortfarande inte kommit fram till vad som hände. För ärliga kanske? Men de gick ju som bra ett bra tag. Och de var väldigt skönt. Helvete.
Lyssnar för mycket på dig. Måste våga ta egna insiativ. Inte bara lyssna på dig. Även fast du oftast har rätt och så. Så känns de ändå kosntigt. Tycker ju om dej. Så de blir konstigt att inte göra som du säger. Allt är bara konstigt.
Vill bara sova bort hela dagen, som ta igen den sömn som jag har missat. Fast grejen är ju att jag inte har "missat" nån sömn och ändå så är jag galet trött jämnt. Fattar inte varför. De är sjukt jobbigt. Kan som inte göra nått på riktigt och de blir tröttsam i längden.
Det blir fortfarande konstigt. Jag kanske tänker för mycket. Eller för lite, jag vet inte. Det blir jobbigt, de ska inte vara så här. Det har inte varit så här förut. Har fortfarande inte kommit fram till vad som hände. För ärliga kanske? Men de gick ju som bra ett bra tag. Och de var väldigt skönt. Helvete.
Lyssnar för mycket på dig. Måste våga ta egna insiativ. Inte bara lyssna på dig. Även fast du oftast har rätt och så. Så känns de ändå kosntigt. Tycker ju om dej. Så de blir konstigt att inte göra som du säger. Allt är bara konstigt.
forgive me
Har ju gett upp för länge sen. Varför märker du inget? Jag gör de så omöjligt för dej eller?
De gick faktiskt riktigt bra idag. Älskar lyriska. Fast förra veckan var bättre. Men den här veckan är inge att klaga på.
Kan du sluta? Jag blir så jävla irriterad. Allt handlar inte om dej. Släpp de och gå vidare. Alla andra har gjort de, så varför hänge du fortfarande kvar på samma plats som du gjorde för 5 månader sen. Ge upp du kommer aldrig få som du vill, lika bra att du inser de nu.
Tycker om onsdagar och torsdagar trots att jag slutar halv fem på onsdagar men de gör som inget. Eller visst är drygt och så. Men jag bara älskar danserna på onsdagar och torsdagar. De är då jag verkligen inser varför jag dansar. De är ju roligt.
Jag älskar dej bara mer och mer. Mer som vi va förut. I love it! Fast de känns som fortfarande en bit kvar tills vi verkligen är där. Du vet vad jag menar. Men jag tycker att vi fortsätter att jobba på de. Vi har ju kommit en bra bit på vägen. Och de känns mycket bättre. Kan nog anstränga mej lite mer också. Eller ja inte angstränga mej, men jaa.
De känns som tomt. De börjar som kännas. Jag vet inte om de bara är jag. Att de är många som saknas just nu eller om de är alla som känner de. Men de var ju faktiskt ett tag sen vi hördes vid nu också. Kan vara de. Men jag vill också! Vill också lämna umeå!
Ibland är de så härligt. De är som att komma bort från den riktiga världen och som bara snacka en massa skit om ingenting. Fast de var ju ett tag sen de var så, så nu känns de väl lite jobbigt. Men jag vill att de ska bli så igen. De var ju så otroligt härligt. Som att man skynda sej dit. De gör man ju inte längre. Fast de kanske är bättre om man tänker lite längre.
Åh, jag älskar verkligen mina danstjejor! Ni får mej på bättre humör.
De gick faktiskt riktigt bra idag. Älskar lyriska. Fast förra veckan var bättre. Men den här veckan är inge att klaga på.
Kan du sluta? Jag blir så jävla irriterad. Allt handlar inte om dej. Släpp de och gå vidare. Alla andra har gjort de, så varför hänge du fortfarande kvar på samma plats som du gjorde för 5 månader sen. Ge upp du kommer aldrig få som du vill, lika bra att du inser de nu.
Tycker om onsdagar och torsdagar trots att jag slutar halv fem på onsdagar men de gör som inget. Eller visst är drygt och så. Men jag bara älskar danserna på onsdagar och torsdagar. De är då jag verkligen inser varför jag dansar. De är ju roligt.
Jag älskar dej bara mer och mer. Mer som vi va förut. I love it! Fast de känns som fortfarande en bit kvar tills vi verkligen är där. Du vet vad jag menar. Men jag tycker att vi fortsätter att jobba på de. Vi har ju kommit en bra bit på vägen. Och de känns mycket bättre. Kan nog anstränga mej lite mer också. Eller ja inte angstränga mej, men jaa.
De känns som tomt. De börjar som kännas. Jag vet inte om de bara är jag. Att de är många som saknas just nu eller om de är alla som känner de. Men de var ju faktiskt ett tag sen vi hördes vid nu också. Kan vara de. Men jag vill också! Vill också lämna umeå!
Ibland är de så härligt. De är som att komma bort från den riktiga världen och som bara snacka en massa skit om ingenting. Fast de var ju ett tag sen de var så, så nu känns de väl lite jobbigt. Men jag vill att de ska bli så igen. De var ju så otroligt härligt. Som att man skynda sej dit. De gör man ju inte längre. Fast de kanske är bättre om man tänker lite längre.
Åh, jag älskar verkligen mina danstjejor! Ni får mej på bättre humör.
Om ändå.....
Har den här konstiga känslan igen. Jag vill ju. De är ju den ända som jag verkligen älskar och kan lita på. Eller ja nästan lita på. Men då borde jagh inte ha den här känslan. Som att de är jobbigt. För jag tycker ju verkligen inte så. Fan vad less jag blir. Kan de aldrig gå lätt nån gång? Varför ska de alltid vara nått som trycker ner en så man blir liten och gråten bara kommer. De finns inget som kan stoppa den.
Känner inte igen mej själv längre. Vem har jag blivit? Varför känner jag så här? Det suger ju bara. Jag ska inte känna så här.
Det går fortfarande inte de hållet jag vill. Fast har ju inte gjort de bästa den här helgen. Kan jag tänka nån gång istället för att bara göra. Jag vet ju precis vad jag ska göra för att få som jag vill men ändå gör jag bara de andra istället. Har gjort de förut så de är ju som inte så svårt. Kanske blir svårare att gå tillbaka som. Men varför de? Helt onödigt,
Känner inte igen mej själv längre. Vem har jag blivit? Varför känner jag så här? Det suger ju bara. Jag ska inte känna så här.
Det går fortfarande inte de hållet jag vill. Fast har ju inte gjort de bästa den här helgen. Kan jag tänka nån gång istället för att bara göra. Jag vet ju precis vad jag ska göra för att få som jag vill men ändå gör jag bara de andra istället. Har gjort de förut så de är ju som inte så svårt. Kanske blir svårare att gå tillbaka som. Men varför de? Helt onödigt,
I want it all
Jag hade jätteroligt ikväll. Tack de behövdes skrattas igen med dej. Så de var roligt.
Borde verkligen sova. De har hänt för ofta att jag är trött när jag ska jobba. Inte alls bra.
Hoppas att det blir av. Vill träffa dej, nu var de för länge sen vi träffades. Och jag saknar ju dej. Så vi rings i morgon så ska vi göra vårt bästa för att ses?
Känner mej alldels ensam. Visst det hjälper att tänka på alla er. Men de är ju bara i huvudet. De är fortfarande ensamt. Men man kan väl inte få allt man önskar.
Ska kunna de, har typ 8 veckor på mej. Hur svårt kan de vara? Jag menar de är ju bara pressa typ. Det skulle vara hur coolt som helst. Vill verkligen!
De var ju inte alls för farligt idag. Du var ju som trevligare nu också. Det kanske lika bra att de vart så här om du ska vara trevlig. Ja visst de kommer kännas konstig. Men orkar inte tjafsa emot. Hoppas att du märker de, eller du komemr märka de. Men jag hoppas att du säger nått kommer bli så irreterad om du inte gör de. Då kommer jag sura. Mer än vad jag gör nu. Så snälla.
Nu är de som vanligt igen. Nästan. Men de är lite som att de är en spärr där. Som inte går att ta bort. Men varför inte? DE fanns ingen spärr där förut ju. Kan man känna en människa för bra?
Borde verkligen sova. De har hänt för ofta att jag är trött när jag ska jobba. Inte alls bra.
Hoppas att det blir av. Vill träffa dej, nu var de för länge sen vi träffades. Och jag saknar ju dej. Så vi rings i morgon så ska vi göra vårt bästa för att ses?
Känner mej alldels ensam. Visst det hjälper att tänka på alla er. Men de är ju bara i huvudet. De är fortfarande ensamt. Men man kan väl inte få allt man önskar.
Ska kunna de, har typ 8 veckor på mej. Hur svårt kan de vara? Jag menar de är ju bara pressa typ. Det skulle vara hur coolt som helst. Vill verkligen!
De var ju inte alls för farligt idag. Du var ju som trevligare nu också. Det kanske lika bra att de vart så här om du ska vara trevlig. Ja visst de kommer kännas konstig. Men orkar inte tjafsa emot. Hoppas att du märker de, eller du komemr märka de. Men jag hoppas att du säger nått kommer bli så irreterad om du inte gör de. Då kommer jag sura. Mer än vad jag gör nu. Så snälla.
Nu är de som vanligt igen. Nästan. Men de är lite som att de är en spärr där. Som inte går att ta bort. Men varför inte? DE fanns ingen spärr där förut ju. Kan man känna en människa för bra?
I'll be waiting.
Du får inte ge upp. Jag behöver dej. Snälla, för min skull. Klarar mej inte utan dej. Kom igen.
