Jävla nacke. Jag fattar inte ens hur det hände. Jävlar. Orkar gå inte runt och ha nackspärr. Det är väl sjukt onödigt ändå.
Min engelskabok kan gå och ta sig. Hatar engelska. Har försökt plugga hela dagen har väl gått sådär kan jag säga. Har ingen ork. Det vart en sömnlösnatt i går. Vilket suger eftersom jag verkligen ville sova länge när jag fick det. Men icke.
Nu var det för länge sen. Jag undrar om det ens går att fixa nu. Det är jobbigt att sträva i motvind och det har vi gjort nu för länge. Men jag skulle göra allt för att få tillbaka det.  Men nu känns det långt borta. Lite för långt borta. Men tro inte att jag slutar kämpa för det.
Jag hoppas att du förstår att jag älskar dej för du orkar. Att du okrar stå ut med allt. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte hur du gör. Men såna här små grejer kan göra mej hur glad som helst. And i love it. Kommer bli tungt utan dej sen. Inget jag längtar till.
Borde sova, borde plugga. Tycker verkligen inte om orden borde. Det är ju bara konstigt. Det är som att det bara finns för att man ska kunna använda de när man är lat. Och eftersom jag är så otroligt lat så använder jag det ofta. Och då blir jag så jävla irriterad på mig själv.
Jag vill också vara duktig. Vill också kunna. Jag blir bara mer och mer less på mig själv att jag inte klarar av nått. Och när jag blir less så faller allt. Verkligen allt.
Sjukt less på skolan. Jag fattar inte att jag fortfarnade går dit. Eller om jag inte går dit så får jag ännu mer att göra sen och det orkar jag verkligen. Vill bara vara klar med skolan. Och kunna göra vad jag vill. Dansa. Endast dansa. Och vara bra på det.