Kommer du någonsin bli nöjd, det är ju den svåra frågan.
Nu var det länge sen igen. Det blir som luckor ibland när man inte gör nått som man säger att man ska göra. Och i sem luckorna så blir allt bara mer och mer jobbigt också. Kan inte sova på nätterna heller. Utan sover på dagarna och blir bara less på allt och typ alla.
Jag orkar alltid lite mer än vad jag borde. Varför kan jag inte bara sluta? Jag behöver ju inte alls sådär mycket. Men ändå så gör jag mer. Förut kunde jag i alla fall sluta mej själv. Nu är det svårare. Jag vill ju inte ens ha sådär mycket jue. Mycket mycket mindre. Fast lite behöver man ju för att leva, men inte så mycket som jag. Herregud elin, ta och skärp dej.
Motivinden är som en strom ibland. Fast så ska jag inte säga. För det har blivit bättre får inte den där känslan längre när jag träffar dej. Den där jobbiga känslan som att det är fel. Och det är ett framsteg. Så jag jobbar på det.
Behöver träffa dej oftare än vad jag gör. Jag behöver dej mer än vad jag trodde. Så det skulle vara bäst om jag flyttade här ifrån för då skulle vi ses typ varje dag kanske. Och det skulle vara supert! För att jag saknar dej mer än någonsin nu. Plus att du kanske jag kan få se nån annan rolig människa också.
Hatar vintern. Har inte hittat nån vinterjacka än, så går med min gamla och jag gillar den inte. Okej, har inte letat sådär jättemycket men jag tycker inte om vinterjackor inte alls så det känns bara jobbigt.
Vet inte om jag fixar det längre om jag ska vara ärlig. Orkar inte fejka att är bra längre. Det tar upp så mycket enegri. Och min enegri är inte toppen just nu. Men det känns bara jobbigt hur jag än gör. Alltid nått som blir fel eller kommer i kläm. Inget blir som jag har tänkt eller hoppas på.
Långdagen i morgon då. Fast det ska ju bli pannkakstårta på dansskolan så då har jag nått att se fram emot.