Jag fattar inte vad som hände igår. Visst ni hade sagt att vi inte skulle göra de, men det kändes ju bra. Du var positiv tills i går. Du kunde väl i alla fall sagt till lite innan. Kommer inte klara av slutet veckan, inte alls. Vill inte ens komma det kommer ändå bara bli skit. Även fast vi alla inte tycker samma sak som dej. Och vi är fler och vi vet att det kommer bli bra. Kosta mindre, bli mindre arbete och allt. För allt är ju klart typ allt i alla fall. Du behöver inte lyfta ett finger, inte ett enda. vi gör det tusen gånger lättare än vad de hade varit om du hade gjort det. Har ingen större lust att se dej alls just nu. Det måste få smälta in först, om de någonsin kommer göra det. Det är ju fan frågan. Men jag måste, har ju lovat dej att jag ska göra det. Förövrit du är min förebild. Du är ju så jävla skön att du bara kan gå vidare sådär. Och igår insåg jag hur mycket jag saknar dej. Igen. Inte bra. Men vi ses som sagt snart och det är bra. Ska försöka ha glömt allt de dåliga då. Och bara leva i nuet och allt ska vara bra då.
Men det är fortfarande helt sjukt, och det blir ingen större skilland förutom en och det kommer ta emot för den personen. Och de vill jag inte alls att det ska göra. Och vi hade ju tänkt ut vilka som skulle klara de och inte. Och dom som du tycker kommer inte klara av det. Fan du göra allt bara sämre, och att du inte fattar de själv.