I try to run but I don't wanna leave

Det slutar aldrig att hända dåliga saker, visst de händer bra saker också, men de dåliga saker tar som över på något sätt. Alltid lättare att tänka på de dåliga som händer runt en än dem få bra saker som också händer.

Men på något viss så har jag lärt mig hantera "the bad stuff",fast ändå inte, men jag vet hur jag ska göra för att inte visa att jag är ledsen när jag är på jobbet osv, men de farliga med det här att de blir lätt så att jag tar med det hem också.
Visst det är skönt att inte tänka på sånt som är tråkigt, men jag tror ändå att på något sätt är det bra att tänka på det också, att få ut det på något sätt. Gråta, skrika, vara arg eller något. Men just nu är jag för svag för att göra något av det. Låsas som att de inte har hänt går bra ett tag, tills jag kommer på mig själv vara glad och då smäller det till i mitt huvud vad som har hänt.
Är som less på att vara arg, besviken och sur. Så ska inte livet vara. Man vill ju inte tänka tillbaka på livet och bara se att man gick runt och var arg och besviken, det håller inte.
Önskar jag var lika stark som dig, önskar att jag var lika obrydd som dig. Önskar nästan att jag kunde sjunka till dig nivå ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0